Att springa vinnande vackert

Jag knyter an till mitt inlägg från igår. Jag gillar friidrott och utövade det själv när jag var yngre. Nu tränar jag mina två äldsta barn.

Det är något vacker över löpning. Tävling. Fart. Olika stilar. Inte minst i häcklöpning, som i bilden nedan vid starten i XL-galan. En stilstudie.

Redan vid andra häcken ser fältet annorlunda ut. Jag gillar löparen i gult, som onekligen har en speciell stil eller rättare sagt blir fryst i ett visst ögonblick.

Den bild som ändå sammanfattar kvällen bäst och kanske även svensk friidrott just nu är bilden nedan. Förra årets nykomling, 16-åriga Irene Ekelund vilar efter sin seger på 200 m. Hon förbättrade sitt årsbästa till 23.48 och på 60m fick hon tiden 7.47 sekunder. Åtta fotografer följer alla hennes steg. Hon kanske är vårt största svenska sprinterlöfte någonsin. En ny Linda Haglund. Minst. Att lära sig hantera den markant ökade bevakningen, uppmärksamheten och pressen att prestera är inte oväsentligt för att kunna fortsätta på den fantastiska utvecklingskurvan som hon för närvarande klättrar på.

Ps. En annan sak att notera är att det ser ut som att dominansen av Canon-fotografer i sportsammanhang kanske är bruten. Trots Canon-västar är det flera av fotograferna som kör Nikon. Precis som jag.

#Blogg100

Etiketter: #blogg100 xl-galan

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln